.Martina.

Meningen jag älskar dig får en helt annan mening när dem man älskar är så långt ifrån en...

Jag vet att mina inlägg har varit jätteledsna och så, men jag vill inte oroa er. Det är bara det att det är när man mår dåligt som man har tid att sätta sig ner och skriva. Har ont i hjärtat nu också för att jag saknar alla så mycket. Smärtan blir nästan fysisk bara för att känslan är så djupt rotad.

Jag ska iallafall försöka berätta lite om vad jag har gjort de senaste dagarna. Det har varit något som kallas GEWW, Golden Eagle Welcome Week. För att vi ska få upp skolandan och lära känna människor. Lära oss om att "blead black and gold". Svart och guld är alltså våra skolfärger. Jag har lärt mig massa skolramsor:

[i]S-OU-THERN, Southern Mississippi, U-S-M
B-I-G-G-O-L-D lets go big gold
Southern miss, to the top, let me see your booty pop, Southern miss, black and gold, lett me see your body roll
All the love in my heart there goes a southern mississippi x2 I love my southern miss, I love my southern miss, I love my southern miss, southern mississippi.[/i]

Sen har jag sprungit runt på olika föreläsningar, bl.a om återvinning på campus, hur man hanterar det nya livet på colleget (tyvärr inte utformat för oss som är så långt hemifrån som jag är), om hur man engagerar sig som volontär och jobbar med problematiska ungdomar och övergivna djur och fattiga människor och sånt. Jag har jobbat för att hålla mig sysselsatt helt enkelt. Det gör det hela lite lättare.

Har träffat massa sköna människor. Tjejerna på våningen under mig är galna och jätteroliga. Kommer bara ihåg tre namn: Haylee, Samantha och Money. Ska försöka nämna namn så ni får en uppfattning om vilka alla är.

Sen har jag Tanya som har varit i min GEWW-grupp. Hon är inte galen, utan en lugn trygg människa som är otroligt varm och förstående. Henne kan ni lägga på minnet, för hon kommer jag att fortsätta umgås med. Hon bor i byggnaden bredvid min.

Rachel bor i samma korridor som jag och har samma major också. Så det är skönt. Hon är vääääldigt udda, men trevlig.

Sen har jag ett gäng galna tjejer här i min korridor också. De är roliga och väldigt knäppa.

Från och med imorgon börjar skolan på riktigt med klasser och sånt. Då hoppas jag att allt ska bli bättre. Det kommer bli bättre då. Det måste jag intala mig själv iallafall. Det är mornarna som är värst, som tur är så kan jag ringa hem då för det är bra i tid. Den här kvällen känns lite jobbig, för jag är inte tillräckligt utmattad för att inte orka vara ledsen. Men har en grejj som jag måste göra för skolan online, och den tar sin lilla tid så ska göra det nu.

Hoppas folk känner sig lite mindre oroade över mig nu.

Tack alla fina människor för allt stöd och fina kommentarer! Jag mår mycket bättre, men det går väldigt mycket upp och ner. Har pratat med mamma och pappa nu på eftermiddagen och grät nästan inte alls! Jag är stolt. Jag har träffat massa underbara människor och alla är så snälla och öppna hela tiden. Det är svårt såhär i början, men självklart kommer det bli lättare sen. Jag saknar er alla massor massor. Jag får påminna mig själv varje dag om att jag kommer se er till jul. Jag är så van att ha er runtomkring mig.
Ni är bäst och jag kommer sakna er lika mycket hela tiden, jag kommer dock lära mig hantera det bättre.

Jag vet att jag skrev tidigare att jag ville stanna alla 4 åren. Jag ljög. Det var för att det kändes bra när pappa var här. Allt var lätt, för jag hade ju massa stöd från honom och så då kändes det bra. Nu känns det kasst. Jag har träffat en del schyssta människor, men det är så annorlunda från hemma. Jag kämpar för att anpassa mig och skaffa vänner, men det är också svårt när man genomgår en känslomässig bergodalbana. Just nu kämpar jag för att ta mig igenom den här månaden och den här terminen, så får jag lösa resten sen. Jag kanske stannar kvar hemma efter jul. Jag kan inte göra något som inte känns rätt. Då kan jag hitta något annat att göra som känns mer givande och mindre jobbigt.

En degree vore fortfarande najs, men om det ska kännas som det gör idag finns det inte en chans i världen att jag stannar. Jag mår skit och har gråtit som ett barn i flera timmar nu. Pappa åker till New Orleans ikväll. Jag är så jävla ledsen! Jag vet att alla säger att det bara är 4 månader, men jag tror ingen förstår. Det är inte bara 4 månader borta från hemma, det är 4 månader på en helt ny plats. Jag har inga vänner här än = så fort det är död-tid här så är jag ensam. Jag är livrädd och skitledsen. FY! Det kommer såklart bli bättre, det vet jag med, men ikväll åker mitt sista stöd. Jag vill bara sätta mig på planet och följa med hem. Jag hatar den här känslan. För mig är det svårt att skaffa nya vänner, jag tycker att det är jobbigt.

Efter korridorsmötet idag så känns det bättre, men det är jobbigt.
Hör gärna av er, ring whatever, Jag känner mig sjukt ensam. +16014668318

Föräldrar som gråter är inte okej. De utgör inget bra stöd, och gör verkligen inte det lättare när man själv försöker anpassa sig till ett liv utan familj, vänner och sitt modersmål. Det är svårt nog. Framförallt eftersom det verkar som att jag blir kvar i 4 år. En degree vore najs, och kanske kan fixa så jag kan vara praktikant på ett ställe i sommar. Om jag har tur. Jag hoppas. Bra med pappas kontakter.

GE MIG SVENSKA TIDNINGAR! Gärna Elle, Revyn och Cosmopolitan. Ni kan lämna till mina päron eller skicka direkt till:
Martina Lindström
The University of Southern Mississippi
118 College Drive # 6884
Hattiesburg MS 39406-0001

Jag vill ha!

Igår ville inte bloggen publicera mitt långa fina inlägg. Dåligt! Well well. Lika bra. Hade lite motvind igår och blev ganska ledsen. Insåg också att pappa, mitt sista stöd här, åker hem på söndag. Sen står jag här själv tills jag har lyckats skaffa vänner. Kommer ju inte hitta några lika fina som hemma, men vänner måste man ha. Har inte hunnit träffa så många än, med allt som behöver fixas. Jag får börja i helgen istället. Det löser sig.

Var iallafall på  upptakten till workshopen jag ska gå på tills på söndag. Vi fick lyssna på flera som sjöng. Jag är glad att sång är min minor! Seriöst, jag kommer behöva över typ 100 timmar om dagen för att komma upp till den nivån. Det är galet. Klassiskt dessutom. Jag är screwed, tur att jag har entertainment industry som major.

Hmm. juste. Jag måste lära mig en klassisk sång, PÅ RYSKA tills på måndag, ännu mera screwed. Måste hitta någon som kan hjälpa mig. Det är inte okej. Hejdå Martina lixx. WOA! Aja, ska träffa Dr Kyle tidigare idag och hoppas att hon kan hjälpa mig.

Ojojoj, vilken lång dag! Har trättat massa internationella studenter och fått galet mycket information. Indien var välrepresenterat, och så även asien. Jag var enda svensken där, annars var de 2 eller fler från de flesta andra länderna. Inga andra skandinaver. jag har också hunnit med att skaffa mitt student ID, skaffa en telefon (ni kan ringa mig på +16014668318), och handla det sista till rummet.

Jag har min egen "big  black momma", chefen på ISSS (International student and scholar service). Hon heter Barbara och är underbar. Ser alla oss internationella som sina barn. Jag har fått massa hjälp idag. Träffade även lite musikfolk idag. Dr Kyle och Dr Fuller. Underbara människor. Jag är glad att jag går under music department. Det är där de bästa människorna finns.

Vi fick se en säkerhetsvideo idag också. Om fucking skolmassakrar! Jag menar, VA?!. Well well, nu vet jag hur jag ska hantera det ialf. Massa information om hur man ska hantera tornados också. Man ska ha vattenförråd och matförråd och en ficklampa utifall något händer.

Tänkte på en sak när jag och pappa undersökte staden. Det finns typ fler kyrkor än hus i den här staden. Faschinerande, och lite skrämmande. Fick en inbjudan till "survival weekend" nästa helg. Lät jättebra tills jag kom till paragrafen om hur man kan leva kristet på campus och typ bibelstudier. Då la jag ner. Inte med Baptistkyrkan tack, jag är lutheran. Baptistkyrkan här galna! Rena Jehovas.

Jag känner mig cool. Har köpt nästan allt jag behöver till mitt doorm room, som jag fö äntligen har blivit tilldelad, för 275 dollar. Billigt. Ljusgrönt och lila är de överhängande färgerna, fint. Vi hann inte med bank och telefon idag, så vi fixar det imorrn eller på torsdag, det blir bra. Jag flyttar in i doormet på lördag, spännande. Hoppas jag får bo med en trevlig människa, annar blir det illa. Jag är inte känd för mitt tålamod.

Jag dricker corona chelada style, den är god. Lime i redan från början. Snart ska vi äta middag. Italienskt. Till lunch åt vi asgod asiatisk buffé. Fanns sushi och massa andra saker. Urgott. Jag var mätt och belåten fram tills för typ 10 minuter sen. Nu är jag hungrig.

jag har glömt min kameraladdare hemma, så ni får inga bilder första månaden. Laddaren kommer med mami och papi när de kommer till brölloppet. Najs. Jag saknar lillebror redan <3. Hur ska stackarn klara sig hemma utan mig?

Juste, det har utfärdats "severe" storm- och tornadovarningar för hela området. Mycket spännande tycker jag. Vi ska undvika fönster och vara beredda att ta oss till säker plats. Jag förstår inte så mycket av vad det går ut på, men spännande är vad det är!

Godmorgon! Efter en stadig frukost, fruktsallad och en macka, är det dags att starta mitt liv här på riktigt. Vi ska till banken, fixa en telefon och handla. Hela jag pirrar av nervositet och för att jag ser fram emot det. Saknar alla där hemma redan. Såklart. Det är konstigt att inte ha er här och veta att det är så lång tid tills vi ses, men det känns ändå bra.

Nu är jag framme, jag är cool. Bingen nu, shoppa imorrn. Fast inte rolig klädshopping, mer typ lakan, och annat nödvändigt. Det kan bli najs. Jag ska nog ta mig en stor starbucks-latte. Det skulle vara lovely. Jag orkar inte skriva så mycket. Har varit en lång dag, den blev inte kortare av 1 timmes försening i Atlanta. Vi fick sitta I PLANET 1 timme extra. Varm och äckligt. Någon jefla dörr som var paj och behövde lagas. Det löste sig och vi kom fram tillslut. Hemma är klockan halv åtta på morgonen, så snart ska alla till jobbet. Här är klockan mitt i natten, halv ett tror jag, så här ska det sovas.

Godnatt.

Idag är det dagen D! Shit. Sitter i en härlig tyst lounge på flygplatsen, härligt! Det är mycket lugnare än att sitta på något fik eller så där nere. Jag älskar specialbehandling, tack AmEx säger jag bara. Gratis internet och allt. Dricker chardonnay och har det bra helt enkelt. Är nervös också. Såklart, hur kan man vara annat. Lyckades hålla mina väskor under viktgränsen ialf, jag är bra! Mycket grejjer är det. Det ska bli kul, jag är spänd. Fy vad jag kommer sakna alla! Ni får hålla mig uppdaterad om allt som händer er hemma. Jag har mail, facebook, msn, you know the drill!

Jag bloggar igen någon gång när jag kommit fram till det stora landet på andra sidan atlanten. Önska mig lycka till!

Shit. Jag åker IMORGON! Det är läskigt. Har sagt hejdå till de flesta nu. Det är hejdå som är värst. Inte själva resan i sig. Jag har gråtit som ett barn i 2 dagar bara för att jag har varit tvungen att säga hejdå till så många. Fick världens sötaste grejj av Frida och Susse. Ska läsa den varje kväll. Kommer bli svårt utan dem. Mest för att man är van vid vardagslunken tillsammans med dem. Det blir udda utan. Jag är nervös, lite rädd, men allt känns ganska bra. Har haft sällis hela dagen. Först thesso, sen susse och frida, sen malte och maria. Åt middag med familyn också.
Jag hoppas att jag har packat allt. Annars är jag screwed. Har 3 stora väskor + att jag har lagt lite i pappas väska. Jag är sämst. Meeeen, man vet aldrig vad man kan behöva. Det är ju inte direkt backpacking. Ska ju sjunga och hålla på, gå på bröllopp, träffa massa nytt folk. Spännande är det.

Bloggar mer imorrn, min bebis kommer ju följa med mig överallt. I princip. Har ju skaffat en fin ny datorväska t.o.m. Roligt.

Önska mig lycka till. Jag finns i cyberspace!

Snart bär det av in till Stockholm med Björn Christer, sjöräddningsbåten här på Dalarö. Ska åka in med pappa. Roligare att åka båt än kommunalt! Banne mig. Ska möta Emmi och Amanda inne i staden, vi ska på 90s. Yää. As usual. Haha. Ska bli grymt. Jag är danssugen. Blir rätt chill ikväll ändå, vill spara mig lite tills imorrn. Den stora avskedsfesten då vi också firar Ida 20 år! Storis. Hon fyller egentligen år 29 september, men då är ju inte jag hemma, och självklart vill hon fira med mig. Vem vill inte det lixx ;P. Sorry alla vars födelsedagar jag kommer missa, jag vet att ni kommer sakna mig!

Nu ska jag välja outfit för kvällen.

Alla 08:ors dag eller hur var det?

Iallafall, jag har skaffat en resedagbok. Söker ni på partymarty hittar ni den. Vill ni vara med på maillistan för den, kommentera det här inlägget med eran mailaddress så lägger jag till er. Bloggen kommer vara mycket inriktad på fritid och sånna saker, medans resedagboken kommer vara mer på vad som händer i skolan. Självklart kommer jag blanda lite, men resedagboken är mycket för släkten, och de kanske inte ska veta allt jag gör på fritiden ;)

Sjunde augusti. Elfte Augusti. Jag har 4 dagar kvar i Sverige att faktiskt uträtta något på. Jag menar, på måndag måste jag åka hemifrån vid senast halv elva. Det känns sjukt konstigt. Det enda som inte har fallit på plats än är boende. Har inte fått något svar om det, så vet inte om jag får boende på skolan. Isåfall måste jag hitta något annat. Hyra en lägenhet eller hyra in mig hos någon. Det måste lösa sig.
Idag ska jag luncha med Linn, sen bär det av in till ambassaden för att hämta mitt visum, sen hem till Frida och dumpa min stationära dator som hon ska få, färga min utväxt som är närmare en centimeter nu. Får se vad som händer framåt kvällen. Jag är sugen på bio. Batman. Ska se om Frida och Susse vill gå.

Dagen blir verkligen lång när man går upp tidigt! Imorse blev det till att gå upp 05.30 eftersom vi var tvugna att lämna hemmet 06.30 för att komma i tid till ambassaden. Nu vänner känns det verkligen att det bär av snart! På ambassaden gick det bra, stod i kö 30 minuter utanför och sen fick jag vänta ca. 20 minuter inne, vilket inte är länge för att söka visa. Jag ska hämta visumet imorrn, så nu har jag allt klart tills jag åker, förutom packningen. Hemska tanke. Har fyllt 1½ väska redan, och jag har massor kvar att packa. Illa illa. Det pirrar i magen, och ni som känner mig vet ju vilken resfeber jag brukar ha bara jag ska vara borta en vecka! Nu ska jag vara borta 4 månader, snacka om resfeber kan jag ju säga. Ju närmare avresa vi kommer, ju mer blandade blir mina känslor kring det. Det löser sig!

Grattis till världens bästa faster som fyller år idag! Yes.

Juste, mamma skämde bort mig lite idag. Världens sötaste klänning, en rosa :O. En topp och en tunika, ett skärp och en liten väska också. Dock var det ta 2 för 1 på rean på indiska. Så fick skärpet och toppen på köpet så att säga. Det var najs.

btw, USA HERE I COME!