.Martina.

Den smygande ångesten som kommer över mig ibland är påväg igen. Jag känner hur den börjar komma tillbaka. Det jobbigaste med den är att jag inte vet varför jag får den och hur jag ska bli av med den. Det är som ett tryck med gråt i bröstet som bara ligger och pyr. Jag har verkligen ingen anledning att ha ångest nu. Jag misstänker att det kan ha med USA-resan att göra. Det känns som något jag måste göra, inte som något jag vill. Det blir inte bättre av att många av de trygga punkter som jag har haft i livet vacklar just nu. Jag håller på att växa upp alldeles för snabbt. Jag lär känna massa nya människor, men är dålig på att hålla kontakt med de gamla.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra...