.Martina.

Jag förstår att ni har saknat mina blogginlägg så otroligt mycket, right? ^^

Mina tankar springer ut och in och fram och tillbaka. Jag känner mig vilse i pannkakan och ser ingen ände. Jag orkar inte ens reflektera längre.
Imorrn kommer Dian upp till Stockholm. Det ska bli så roligt! Hela helgen är en enda lång fest. Imorrn är det Dalarö Skans och favorit-Frida ska äntligen följa med ut. Det blir party! Sen på fredag är det 90s Pride-special. Lovely. Sen får vi se  vad som händer resten av helgen. Det blir garanterat party.

Jag har planerat mina oufits redan. Jag älskar dem. Ska försöka komma ihåg att ta kort och lägga upp här. Jag och Frida var och shoppade i söndags. Det är som terapi. Jag ska inte köpa mat när jag är i USA. Jag måste spara mina pengar så jag kan ägna mig åt min shoppingterapi. Jag är hemsk och materialist, men jag mår bra av att shoppa.

Idag har jag haft körlektion, dubbel. Snart ska jag köra upp. Hoppas verkligen det går bra. Jag tvivlar, men det löser sig. Såklart. Det gör det alltid.

Helgen har sen i torsdags varit en konstant fest, typ. Jisses amalia. Är lite sliten idag.

Torsdag, Dalarö Skans, galet! Fulla som kastruller partade jag, susse, ida, malin och melissa loss. Det dansades och dracks vin. Vi pratade med människor som jag aldrig trodde att jag skulle prata med. Mycket skratt blev det. Och jag avslutade kvällen med konjak? Jag drack verkligen inte upp den, det smakade bajs. Jag och mamma kom hem 3 på morgonen och mamma ramlade i trappan. Haha! Det var inte jag som väckte hela huset den här gången. Inte så konstigt att man ramlade fram dock. Vi gick all in redan vid typ.. halv sju? Det var ju trots allt förfest på djupvik. 2 glas vin och en drink redan innan middagen. Och susse får en varning! "Det är bacardi razz va? och sprite?". Fyyy!

Fredag morgon var inte roligt. Tur för mig att jag var ledig. Mitt huvud var en stor stor boll som skulle sprängas. Jag var inte nykter förrns vid 12-13 någon gång. Illa. Marre kom till oss och jag hon och mamma skulle dricka vin. Jag ville inte ha, men de drack så det räckte och blev över. Åt massa god mat och badade bubbelpool, mysigt! Somnade som en bebis vid 23-00 någon gång och sov i mer än 10 timmar.

Det var en bra uppladdning för lördagen. Det vankades dop på dagen där festandet började om på nytt. Champange och rosévin. Efter dopet bar det av hemåt så jag hann fixa mig iordning. Sen till Susse på förfest med en hop random tjejer. Yää. Sen Strand på kvällen. De har dålig musik, men jag gillar det. Finns ju inte så mycket att välja på här på Dalarö. Kom hem vid 3 tiden igen.

Söndagen bjöd på födelsedagsfirande för ett av mina många kusinbarn, sen möta Frida och Susse och dra till Malmgården. Frida var snäll och fixade mormors hår. Efter det bar det av hemåt för att än en gång sätta på sig partystassen och festa vidare. Var på Smådalarögård och käkade och drack mojitos. Yes. Min nya favvo. Asgod mat, världens bästa liveband och halva min släkt. Det kan inte bli mer party. Drog hem vid halv ett dock. Både jag, mamma och pappa jobbar ju idag. Annars hade jag stannat hela natten. Lätt. Det var askul. Nu laddar jag inför nästa partytillfälle, Dalarö Skans på torsdag yes. Sen är det TN på fredag! TJOHO! jag längtar.

Jag har inte lyssnat på radio så mycket det senaste året. Inte förrns nu när jag sitter på kontor hela dagarna. Jag reagerar verkligen på hur heteronormativa alla låtar är. Skulle jag kunna skriva låtar så skulle jag göra dem könsneutrala, defenetivt. Mest för att jag själv stör mig så mycket på att hela samhället är så heteronormativt. Det är skit. All kärlek är bra kärlek, och även om jag gillar pride-festivalen så ska det inte behöva finnas en vecka varje år som är koncentrerad på hbt-personer. Det ska vara lika normalt och accepterat som hetero-personer.
Skit är vad det är.

Nu bär det av till Karslund för middag och Janne Önnerud. Yää.

Jag har skapat en liten dotterblogg till den här bloggen. Där kommer jag skriva om allt som har med min vistelse i USA att göra. Besök den gärna;
http://martinalindstrom.blogg.se/usm

Det finns inget att skriva nu förtiden. Händer inget spännande. Går mest och är nervös inför USA. Ska på intervju för visa 6 augusti, kommer aldrig hinna få det i tid. Illa. 4 veckor tills jag åker ca. Hur galet är inte det på en skala? Det är mindre än en månad. Jag vill gömma mig under täcket och inte låtsas om det som komma skall. Det snurrar alldeles för många grejjer i min hjärna för att jag ska orka engagera mig fullt ut just nu. Det löser sig. Det gör det alltid.
Vet inte hur jag ska överleva utan de bästa. Det kommer blir svårt. Det är inte lika lätt att älta livets frågor när man sitter på andra sidan atlanten. Tänk vad mycket pengar jag kommer att spendera bara på telefon det närmsta året. Ajaj. Det svider redan i plånboken.

Tillbaka på jobbet, jag kan fortfarande komma på massa grejjer som jag hellre skulle göra än att sitta på kontor. Baaajs.

Var på bio med mami och lillebror igår <3. Vi såg Narnia - Caspian, prince of Narnia. Den var bra. Jag gillar Narnia, tror jag måste läsa om böckerna snart. De är så bra. Jag behöver börja läsa igen. jag har inte läst på år och dag. Man tappar lixx sugen när man pluggar och tvingas att läsa massa böcker som man helst skulle välja bort. Dåligt.

Måndagar suger i allmänhet förövrigt. Finns inget att göra nästan. Inte ens något bra på tv. Jag måste umgås med människor mer de sista veckorna nu. Jag menar, galet, jag åker om ca. 6 veckor. Hur nervös blir jag inte av bara tanken?

Imorgon ska jag skriva toefl. Läskigt. Hoppas det går bra, annars är det bye bye till usa-studierna. Jag tror iof att jag klarar det. Känns rätt lugnt. Just nu är jag mest orolig att jag inte ska hinna fixa mitt visa i tid. Allt blir väldigt jobbigt isåfall. Mitt humör går upp och ner som en bergochdalbana just nu. Inte okej.

Imorrn är det 90s ialf. Då känns allt bra. Jag ska dansa, dansa är bra. Då behöver man inte tänka så mycket.

Jag har insett hur mycket jag kommer att sakna min mamma. Det kan vara den människan jag bråkar mest med i hela världen, men hon är min mamma, och jag är van att hon är med mig jämt. Att kunna ringa henne när jag behöver hjälp. Jag är bortskämd på det viset, min mamma finns alltid där för mig. Hon är bäst <3

Igår när jag och lillebror sitter och tittar på tv lugnt och stillsamt fick jag världens överraskning. Helt plötsligt kommer världens tjockaste mus springande över vardagsrumsgolvet! Den var enorm. Först trodde jag att det var en råtta. Äcklig var den iallafall. Man hörde hur den gnagde på sladdarna till tvn, illa tänkte jag och tvingade lillebror att ta bort den där ifrån. Inte för att han lyckades fånga den. Istället gömde den sig under kylskåpet. Jag beslutade mig snabbt för att retirera till mitt rum och gå och lägga mig istället.

Den smygande ångesten som kommer över mig ibland är påväg igen. Jag känner hur den börjar komma tillbaka. Det jobbigaste med den är att jag inte vet varför jag får den och hur jag ska bli av med den. Det är som ett tryck med gråt i bröstet som bara ligger och pyr. Jag har verkligen ingen anledning att ha ångest nu. Jag misstänker att det kan ha med USA-resan att göra. Det känns som något jag måste göra, inte som något jag vill. Det blir inte bättre av att många av de trygga punkter som jag har haft i livet vacklar just nu. Jag håller på att växa upp alldeles för snabbt. Jag lär känna massa nya människor, men är dålig på att hålla kontakt med de gamla.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra...

Jag saknar Emmelie! Jag har hängt på gården sen jag var mini, och hon har typ jobbat där hela tiden. Sett mig bli den person jag är idag. Det har varit ett andra hem där det funnits fasta trygga punkter att hålla sig fast vid när allt annat har varit skevt. Jag har framtidsångest och vet inte vad jag vill med mitt liv, och nu har jag blivit för gammal för att hänga på en ungdomsgård. Illa. Jag hoppas bara att mina gårdsledare vet vad de har betytt för alla oss som har hängt där!

Läste Fridas blogg och insåg hur mycket konstigt som har hänt under festivalen. Bögen Olof som kom och spelade Abba för oss och ville hångla med Frida. Bajsmannen som tryckte rumpan mot stängslet och bajsade och sen hade bajs över hela ryggen. Träsket, "det luktar ammoniak". Varje gång vi badade blev det molnigt ofelbart. Så mycket interna grejjer.

Jag har f.ö. lagt mig till med en väldigt suspekt brandorange hårfärg.

Jag vet inte vart jag ska börja. Kom hem från Arvika igår. Det har varit en galen vecka. Vi var hos Frida i måndags och sov där. Peppade inför festivalen. Packade om väskor hit och dit. I tisdags fick vi skjuts till pendeln av Morfi, tur för oss. Buss-strejk och allt. Första dagen på campingen var chill. Från och med onsdag var det galet. Jag har sett massa bra band, träffat massa sköna människor, supit alldeles för mycket alldeles för många dagar i rad.. allt man ska göra på festival. Jag är blå på de mest konstiga ställena och har nog aldrig uppskattat en dusch så mycket som när jag kom hem igår.

Träffade Therese och Niklas från min f.d. skola på tåget. Lite random sådär, så de bodde ialf i vårt camp. Det är Najs! Sen var det jag, Frida, Ida och Becca såklart. Och Beccas roliga vänner. Yää! Festivalen bestod av mycket camphäng, MG'ande och den sovjetiska nationalsången. Haha. Underbart.

Bästa konserten var kent, bara för att det är dom och för att jag fick se med Frida. Massa bra! Bästa liveakten rent scenmässigt var Crüxshadows. läskigt bra. och Combiechrist. Lovely. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer om festivalen, har säkert glömt massor. Jag uppdaterar senare när jag har kommit på mer att skriva.