.Martina.

Det jag älskar med amerikaner är att de är så öppna och trevliga, det jag hatar är att i slutändan så handlar det ändå bara om dem själva. De sätter sig själva i första rummet och istället för att göra som jag är van vid, hjälpa den som sitter lite i knipa, så tänker de på sig själva och låte personen lösa det själv. Jag förstår inte det här tänkandet. Jag är uppvuxen med att även om det bara är en bekant så hjälper man så mycket man bara kan, lägger ner massa tid tills det har löst sig på något sätt. Så även om svenskar kan verka hårda och kalla och inte speciellt mysiga när man försöka lära känna dem, så är det ändå de som står vid ens sida i slutändan. Det tar längre tid att skaffa vänner i Sverige, men de man skaffar står så mycket trofastare vid sidan om dig än någon du kan hitta i det här landet.

Självklart finns det undantag som bekräftar regeln i båda länderna också.